Psycho

Hahaha, vilken syn som man fick se idag. Jag kunde inte tro mina ögon! Att han vågar.

Igår och idag så har vi pratat mycket om hur vi utvecklas inom ridningen i stallet. både med alla kompisar och med våran tränare. det känns faktiskt riktigt bra att få säga både sånna saker som man är dålig och bra på. igår kändes det som att alla bara vart bättre och bättre men jag bara backade bakåt.. men det var så sjuk hur fel man kan tänka ibland bara för att man är inne i en svacka.

Som jag skrev i förra inlägget så har lussan slutat ställa upp för mig och jag vart ganska fundersam och lite ledsen så jag prata med mamma om att sälja henne till nån som kan rida henne åtminstone. Då sa hon: "Men käraste vännen det är ju bara en häst!" Då tänkte jag, bara en häst? Det är ju för tusan mitt liv! usch va tungt allt kan va ibland :/ Ni som läser det här kanske tror att jag vill sälja henne bara för att det har gått dåligt nu. Men såäre inte, det har börjat gå svin dåligt för oss nu på sistone.. Förra året så plockade vi rosetter som att det vore de som vi va födda till. Men nu är det inte alls så, det är som att vi har vuxit ifrån varandra.

Just nu så sitter jag och tänker på hur enkelt det skulle va om man var liten och inte behövde tänka på allt så som läxor, kille och sånna saker, utan då var det bara att hänga i stallet hela tiden. Jag skulle gärna nu bara vara i stallet hela dagarna efter skolan, för där är det mycket enklare. Då behöver man inte tjorva till det, med allt och alla.. Vissa känner sig ju som hästtjej nr1 men det är så jäkla roligt att rida och få till den perfekta rundan på tävlingar!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0