EmiliaLenaTommysdotter

Jag blir galen på mig själv, alla dessa tankar som snurrar runt i min skalle. och alla dessa känslor! usch sånt skulle man kunna så gärna vara helt utan.

Varför måste jag känna så här? ibland så skulle jag bara vilja vara känslokall, att kunna bara inte bry sig. egentligen så har jag inte brytt mig så skärskilt mycket tills jag föll pladask..

varför kan man bara inte vara ensammen ibland? jag har kommit på mig själv och jag är nästan lik min kusin på ett sätt. min mamma och några av mina kompisar frågar mig ofta varför jag inte bara kan klara mig själv ett tag. jag har inget rikigt svar på det faktiskt. men jag är en sån person som behöver närhet och kärlek.. ända sen jag var liten har jag alltid hatat att vara ensammen. jag är inte och försöker inte att vara en sån människa som ser nöjet att vara med olika varenda vecka eller dag.

Jag försöker alltid se det bästa i folk, men ibland är det väligt svårt för då kan jag bli helt blind för allt annat. Jag kan ser mig själv som en smart tjej, men när jag blir kär är jag helt korkad. Men det ska det bli ändring på ska jag säga er. Jag har gjort för många misstag och jag har verkligen lärt mig av dom också, även fast det inte verkar så. jag vet att vissa vill kunna hjälpa mig i sånna här svåra lägen som jag sätter mig i. Men det är sånt här som jag måste kunna ta mig ut ur själv..

Ni måste komma ihåg en sak också, att älska är ett väligt starkt ord och använd det inte om ni inte kan leva upp till det.



Jag kan inte låta bli att inte tycka om dig.. Tjingeling